Your independence is your power.

Är det något vi vill ge våra barn så är det konstant kärlek och hopp om ett så bra liv som det bara går. En trygg plats skall de få, inget nytt så långt. Så kände jag när jag fick barn. Men vad mer vill jag ge mina barn tänkte jag, vad mer vill jag förmedla till min 5 åriga dotter när hon om 15 år ska lämna mitt bo och ge sig ut på egen hand. Jo, jag vill att hon skall känna sig beroende. Av sig själv.

Av att sätta sina egna mål och riktlinjer för vad hon vill. Detta kan såklart se ut på många olika vis. Vad som är rätt för mig är fel för dig och vice versa. För mig är självständighet det som varit drivkraften. Självständig på det vis att välja hur jag vill leva mitt liv, det önskar jag min dotter, mig själv och alla andra.

Så vad är då det, jo det betyder att jag som människa är och kan jag göra val som ger mig kontroll över mitt liv. Det betyder såklart inte att jag inte vill kroka arm i mina relationer. Det vill jag, livet vore hårt och kärlekslöst utan det. Men för att helt kunna falla pladask och blint omfamnas av både vänskap, familj, platser behöver jag en plattform. En plats där jag äger min tillvaro. Det gäller ekonomiskt, känslomässigt,  rolighetsmässigt och nog det viktigaste frihetsmässigt.

För mig handlar självständighet om att faktiskt äga min tid och min frihet och det var kristallklart. Jag tror att jag redan visste som litet barn, att vägen dit skulle vara att jag skulle driva mitt eget bolag. Jag är uppvuxen i en utpräglad entreprenörsfamilj där vi alla på daglig basis var mer eller mindre delaktiga i företaget. Vi levde med det och gladdes med nya affärer in och kunde åka hem från en semester när vi tappade en annan. Det var så entreprenörskapet var, man var inte bättre än sin senaste affär. Allt blev därför viktigt, att få den där affären. Nerven som det bjöd på, hoppet och känslan att vara oövervinnerlig när affären väl gick i lås. När vi fixade det var det var värt allt. Pappas jobb på kvällarna, stressen på söndagar inför måndagens anländande och förberedelser för att en ny vecka skulle dra i gång. Det hårda jobbet fick då sin belöning och det var värt allt.

Mitt första bolag startade jag när jag pluggade ekonomi och marknadsföring  på Uppsala universitet. Då var det coola träningskläder som gällde. Jag, tillsammans med min kompis, designade och sydde upp dem Indien och började sälja dem. Stod på gator och torg och sålde träningskläder. Idén var bra men vi var nog lite novis inom detta område. Vi sålde inte så många plagg men vi lärde oss hur man startar bolag, vi vågade prata med kompisar om vår satsning och vi blev sedermera de som startat bolag under studietiden. Vi var inte så ledsna för bristande försäljning utan snarare nöjda med att vi iallafall vågade starta det och vi hade nu helt klart blodad tand att hoppa på nästa idé, den måste bara bli lite bättre än den första.

Nästa bolag blev en pensionärspool. 50 pensionärer hade vi i vår “pool” som ville vara aktiva trots att de gått i pension. De önskade att få jobba extra på deras villkor så jag och min bror som drev bolaget matchade uppdrag med passande pensionärer. Ingen superhit blev detta rent finansiellt men vi hade testat något vi visste väldigt lite om och kul hade vi haft och lite pengar hade vi också tjänat. Jag hade nu återigen blodad tand för att hitta nästa idé för mitt entreprenörskap.