Ett år sedan jag fick sparken

 

Härom veckan fyllde min pappa år. Den dagen påminde mig om något mer. På hans födelsedag förra året så fick jag fick sparken. Duktig flicka får sparken. Oj. Men nej, det var inte alls så dramatiskt som det kanske låter. Väldigt odramatiskt faktiskt. Det var helt väntat. Ja, du läste rätt. Duktig flicka, får sparken, helt väntat och helt odramatiskt. Typ det bästa som kunde hända mig, och ja, det tyckte jag även då. Men det betyder inte att jag det senaste året bara svävat på rosa moln. Tvärtom. Det har varit en berg-och dalbana deluxe. Precis som jag vill ha det. Men mer om det en annan gång.

Tillbaka till den 5 oktober 2018. Projektet jag anställdes för att driva hade den senaste tiden pendlat mellan kör och pausa. Två steg fram och ett tillbaka. Innerst inne visste jag nog hela tiden att det skulle läggas ner och jag visste att en nedläggning också innebar att jag skulle få gå. Jag var ju dessutom fortfarande bara provanställd. Så när min chef ringde den där fredagen så visste jag redan och skall jag vara helt ärlig så hade jag också redan bestämt mig. Jag ville inte vara kvar även om projektet skulle fortsatt. För när både min chef och hennes chef som varit eldsjälarna bakom allt bestämt sig för att lämna så fanns det för lite passion kvar och passion är det som driver mig. Så när min chef ringde mig den där fredagen var det en lättnad att få ett tydlig besked. Det enda jobbiga med beskedet var att få lämna det dream team av människor som jag jobbade med.

Tajmingen var ju perfekt ändå. Jag skulle veckan därpå flytta från min och mitt ex lägenhet och till min alldeles egna, nya lägenhet, en av mina bästa vänner skulle gifta sig några veckor senare och nu hade jag ju all tid i världen att följa mina drömmar. Japp, precis så såg jag det. För jag visste att jag kunde leva på mina sparpengar en bra tid framöver så någon ångest över att vara arbetslös eller inte ha någon inkomst fanns inte. Jag såg bara möjligheter. (Kan även tillägga att jag aldrig heller varit med i a-kassan eller haft någon annan typ av inkomstförsäkring, med det inte sagt att jag rekommenderar andra att göra likadant.)

De flesta som känner mig tänker nog att jag är en person som inte gillar trygghet. Helt rätt. Jag skulle till och med säga att jag är rädd för trygghet, för jag är rädd för att bli fast, för att stanna och för att sluta utvecklas. Men när det gäller ekonomi så är det lite annorlunda för mig. För genom att ha en trygghet i form av en buffert och sparkapital så kan jag ta alla de där riskerna, testa alla de där drömmarna, för jag vet att jag alltid kommer ha mat på bordet och en plats att sova även om allt annat skiter sig. Den ekonomiska tryggheten gör det möjligt för mig att ta risker och alltid välja äventyret först.

Så för mig är en den ekonomiska tryggheten grunden till att jag sparar och investerar för det ger mig möjligheten att jag kan testa mina vingar, utforska mina drömmar och se livet som ett stort äventyr!

Vad drömmer du om?

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *